Grönländsk skapelsemyt

För länge länge sedan när jorden skapades störtade den ner från ovan. Jord, fjäll och stenar kom ner från himlen. Småbarnen växte fram mellan videbuskarna och var klädda med blad. De fick mat av jorden. Plötsligt fanns där också en man och en kvinna. Kvinnan sydde barnkläder

och gav sig ut på vandring. Hon hittade några av de små barnen, klädde dem och tog med sig dem hem. Så blev människorna flera, och nu behövde de hundar. Mannen gick ut med en hundsele i handen, stampade i jorden och ropade: "Hoc, hoc, hoc!"

Och hundarna sprang fram ur tuvorna.

Eftersom döden inte fanns på den här tiden så blev människorna för många, och jorden blev överfylld. Då kom en väldig havsvåg och spolade bort en del. Många drunknade och därför blev vi färre. Man kan fortfarande se spår efter den stora översvämningen. Om man går upp på en hög fjälltopp så kan man hitta snäckskal.

När människorna hade fått ljuset kunde de göra långa jaktfärder och behövde inte längre äta jord. När människorna dog steg de upp till himlen och blev solen, månen och stjärnorna.